Jag har en tanke som vägrar släppa mig, det är att jag måste besöka frisören väldigt snart. Jag behöver både klippa mig och fixa min utväxt. Måste bara få lätta mitt hjärta med att jag är lite sugen på att bli lita brunett igen. Det svider att säga det för jag vet mycket väl att jag kommer ångra mig och vara trött på det efter en vecka. Nu har jag faktiskt haft mitt blonda sedan i maj? så jag har nästan hållt det i ett år utan att göra något hysterisk med det, bara lite slingor när utväxten har vart för synlig. Mitt hår har behöft den vilan helt klart, det är inget jag kan ljuga om. Men nu mår det dunderbra (förutom topparna) och jag överväger att faktiskt färga det i någon härlig chokladbrun färg? Alla säger att jag passar lika bra i brunt men att blond ändå är mig? What to do?



mindre charmigt ifrån i lördags.