Är det inte konstigt att även hur mycket man vill berätta något för någon så är man för stolt för att göra det i vissa stunder, eller att man bara drygar ut på det och sedan så grävs det bara ner i grunden. En dag så kommer allt detta upp igen, den dagen kom för någon dag sen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det, vill hellst bara gräva ner det igen för jag är på tok för stolt för att säga något och för rädd för att allt ska bli helt fel och bli helt galet och att dessa saker ska tas på fel sätt. Gräv ner det igen så jag slipper, det gör mig på dåligt humör och jag blir otålig. Jag är rädd! 

Jag är ledsen över att jag sårat, ibland kan man ångra sig så fruktansvärt men är för stolt för att erkänna! Allt hade kännts så mycket bättre om du hade vetat om hur mycket jag ångrar mig...