. . . . . .

2008-01-02 | 03:58:15 | Allmänt

Satt och läste runt lid grann på internet så stöter jag på denna blogg http://tidigmamma.blogg.se/ så jäkla sorgligt. Går inte att läsa utan att fälla flertal tårar :'| 



När jag läste så kom jag och tänka på folk som jag har förlorat, som mormor, hon dog alldeles för tidigt. Jag var bara drygt 1 år när mormor dog :'| Majken.   Men allt fint som morfar, mamma, bettan ( moster ) och alla andra har berättat verkade hon vara en av dom bästa människorna som någonsin vandrat på denna jord. Mormor dog i cancer, hon hade bröstcancer. Cellgifterna "fixade" henne..  trodde läkarna, hon blev friskförklarad. men efter bara några veckor så kom cancern "galopperande" tillbaka det hade alltså spridit sig och tog med henne ner för stupet. Slår vad om att du skulle vart världens bästa mormor.  Du är stjärnan som lyser klarast på himlen    .



Lillemor, min moster. Hon dog när mamma var i tonåren, tror mamma var 15 när Lillemor gick bort. Hon hade en knepig sjukdom som inte gick att bota och läkarna visste inte riktigt var det var. Hon bara tynade bort.. bara försvann!  Så hemskt.       Jag skulle egentligen haft 2 mostrar (:     


Nu känner jag att jag behöver skriva av mig lite, vet inte vilka som läser denna bloggen eller om någon gör det. Men känsliga saker.. saker jag behöver få ur mig.


Christian, vi bodde grannar i flera år och lärde känna varandra rätt så bra (;
Sedan så flyttade jag ifrån Hällebäck till Kopper, så man sågs ju inte något förutom kanske ett hejdande´ på torget om man stötte på varandra. Annars var det varje dag om inte man var inne med anna hos kicki(christians mamma) åh fikade så träffade man på honom flera gånger om dagen i trapphuset. Sedan den 26 april 2006 så fick jag och pappa ett telefon samtal av kicki, hennes son hade blivit mördad. Den sved, den sved något så förbannat..  ren avrättning hade det varit i surte om en bilaffär eller något likande. pappa och jag satt och kollade på efterlyst som vanligt en kväll, båda hade missat vad det skulle handla om så visade dom groteska bilder på 2 avblåsta huvuden, en av dom var Christian. när dom sa namnen så kom hela dagens tillskott upp på direkten även på pappa. Hemskt var det. riktigt riktigt hemskt. hade känt dig i några år men rörde som fan i rygggen.. Vila i frid    .



Emil, herregud Emil. Det var så längesedan jag tänkte på dig. - Så längesedan!
Jag bara lipar av att tänka på dig. Vi var inte allt för gamla, Vi var bästa vänner, Vi var och lekte som vanligt hos hos Rune med Natalie. Vi åkte med för att hämta hö, lokaltidningen var där och gjorde en artikel minns att dom tog kort på oss och vi hamnade med på bild i tidningen, ( sidan ur tidningen finns fortfarande kvar undanlagd någonstans), Vi satt på hölasset och Rune frågade om vi skulle hoppa av där det var närmast att gå hem. Rakt över åkern.... Jag och Natalie valde att hoppa av.. vi började springa över åkern, tävlade som vanligt vem som var snabbast! Vi hör ett skrik och sedan massa fler skrik... vi vänder om för att se vad som har hänt när dom vuxna skriker åt oss att springa hem och inte komma dit. Du hade ångrat dig och ville med hoppa av och springa med oss, men Rune hade inte hört så olyckan hände...... Det otänkbara! En liten pojke mot en stor traktor och en stor hökärra.... Kommer aldrig glömma den dagen, det var så hemskt. När det ringde i telefonen och pappa svarade och blev ledsen och skulle förklara för mig. Jag hade alltså mist min bäste vän när jag vände ryggen till. Kan inte låta bli att undra hur allting hade varit om vi alla hade suttit kvar, hade vi växt upp helt och hållet tillsammans, tonåren, första fyllan och allt som man gör?        I wish you still was here       .



Pompe, min styvpappa "plastis". Vad hände egentligen? Jag undrar verkligen så mycket vad hände? du hade 4 egna barn, Angelica, Johnny, Per och Maria. Sen vi plastisar: Jag, Petra och Eddie. 12 år, 12 år är nästan hela mitt liv. 16 februari 2008, alltså om 46 dagar så är det exakt 2 år sedan du valde att lämna oss. Varför? undrar verkligen. en jätte jätte jätte liten mängd alkohol i kroppen och inte ett spår av droger i dig. Men ändå så gjorde du ett sånt jäkla dumt val? Vad f*n tänkte du på? Saknar dig så sjukt mycket, galne Pompe. Det var verkligen med stor sorg jag sa adjö. Drömmer om dig nästan varje natt, fortfarande.

Det var så galet när det hände, Vet att jag ville hem till huset i Svanesund för att hämta något, men fick inte åka hem före mamma fattade verkligen inte varför. Va ju ingen som svarade hemma när man ringde ? frågade flera kompisar om dom kunde köra ut mig så jag kunde hämta det jag skulle ha, men icke.... kollade bussar men fanns inga bra så jag sket helt enkelt i det. Tur var väll den egentligen.. Mamma hade ringt morfar för att be honom gå upp till huset och kolla om Pompe var hemma eftersom han inte hade svarat på hela dagen. Det var morfar som hittade honom. Stackars morfar. Men kunde lika gärna varit jag, tänkt om någon hade kunnat köra mig.. Jag hade förmodligen blivit helt störd för livet, och då menar jag riktigt störd, gått på medeciner och sådan skit. Stackars morfar du är så jäkla stark. Med en lugn och samsad röst ringde han till mamma och sa att hon borde ta och komma hem... Polisen och Abulansen var påväg! Jag ringde mamma när hon satt i bilen som Börje körde hem till oss och morfar.

" Mamma, tänkte kolla om du kan komma och hämta mig vid färjan ikväll?"
" Jag kan inte prata nu gumman, Jag älskar dig"
*klick*

Blev skitförbannad, hatar när folk klickar mig så ringde upp igen men då var den avstängd. sket i det och gjorde något annat! Senare på kvällen runt 9 så ringer jag Nettan (min brors flickvänn) och frågar om hon visste var det var med mamma. ända hon säger  "Gå och lägg dig gumman, vi tar det imorgon" *klick* .......... Åter igen *KLICK* jäklar vad förbannad jag blev då ringer jag Petra, hon säger samma sak  efter att jag skällt på henne vad fan som händer och att dom inte säger vad det är osv. "Vi tar det imorgon gumman, försök sova nu så hör vi av oss" *klick* Hörde att någon grinade i bakgrunden, Kunde jag somna? nej!!! as förbannad och jäkligt orolig om va fan som hade hänt. Låg och tänkte och tänkte och tänkte, kom och tänka på att dagen innan så hade jag skrivit i ett blogg inlägg på Lunarstorm där jag bara skrev    "Jag vädrar blod det luktar sorg!"     kände mig så jädrans nere den dagen och på natten så sov jag inte en blund utan bara vred och vände mig.. Och pappa, pappa var självklart inte hemma då detta hände! Klockan 4 på morran så ringer mamma mig. Hon är ute och går och säger ingenting i telefonen. Sen kom det:  

"Han är död"
"Ha? Va fan snackar du om? Vem är död? Pistol?"
"Nej, Pompe gumman. Pompe är död"
"Nej Pompe är inte död mamma!"
"Jo gumman, Pompe är död han har hängt sig......."
(lång lång lång tystnad)
"mamma de går inte, Pompe kan inte vara död. Det funkar inte så!"

då börjar mamma grina, hon hade varit jätte samsad och lungn hela tiden sen bröt det ut. Det var då jag insåg att mamma inte drev med mig. utan det var på riktigt... Hann inte mer än att precis lägga på telefonen när Petra ringde mig. "Jag klarar mig!" svarade jag fort, "Nu håller du käften och lyssnar på mig. Du ska jämt vara så jäkla stöttande och finnas där för alla och jämt vara starkast, men nu måste du tänka på dig själv. Jag kommer och hämtar dig nu jag är där om 15 minuter!" *klick*        vet att jag ringde pappa "Han är död!"          "Jag sätter mig i bilen och åker nu!" sen var det inte mer med det. vet att jag ringde Simon (mitt ex, som då fortfarande va min bäste vän) och Bränne och Fredrik 2 bra vänner. - Konstigt nog ringde jag inte min pojkvän, litade jag inte tillräckligt mycket på honom? Minns inte vad jag sagt eller om dom svarat för allting blev så suddigt då. Tror att Fredrik svarade men var på krogen. Har för mig att jag sa "Jag kan inte ha fest på lördag för Pompe är död" eller något liknande, tror jag iaf. så som jag fått höra!   Petra kommer och vi åker hem t brorsan där mamma är. Jag stöttade självklart, dom blev arga på mig för att jag inte var ledsen... men jag ville ju bara hjälpa. Jag ville ju bara att min mamma skulle må bra. min mamma, min bästaste mamma. Var ingen sömn för min del, satt där i zombie liknande skick och tom i blicken enligt min bror och syster, jag själv trodde att jag hade sovit i flera timmar men icke. mamma sov med sitt huvud i mitt knä.. Dagen efter var jobbig. vi fick reda på hur han hade gjort det, Hemma i huset, i trappen. mamma ville inte veta. men jag ville veta, jag ville ha en anledning till varför han gjorde som han gjorde.. han hade inga droger i kroppen och bara liten liten liten liten mängd alkohol i kroppen. Han hade vart död i ett halft - ett helt dygn redan när morfar hittade honom. Jag var så arg, så jäkla förbannad. Usch vad arg jag var på honom. Jävla Pompe!, Jävla ego!, varför hemma i huset!, ditt jävla ego! det var dom 4 sakerna som snurrade runt och runt som en fuckin´ merry-go-around hela jävla tiden. Dagen därpå så kom Angelica till oss, Vi skulle på minnesvaka i kyrkan där prästen skulle säga att Pompe avlidit och sådant. det var: Jag, Mamma, Bettan(moster), Linda(kusin) och Angelica, Eddie, Nettan, Mantis som var i kyrkan minns inte vilka fler det var. Mamma grinade, Linda grinade, Angelica grinade, Bettan grinade alla grinade förutom jag, skrek inombords men "jag måste vara stark, jag får inte grina, jag måste fixa det här det är mer synd om mamma och angelica och resten av hans barn än mig!" vart det ända jag tänkte på, det kom kanske en snabb tår, en tår som jag genast torkade bort för att ingen skulle se den. Efter kyrkan så kom resten som vart inne i kyrkan som inte tillhörde oss och beklagade osv. det var jobbigt mer störande än stöttande. - låt oss va förhelvete vi klarar oss, vi har inte behöft er innan så varför skulle vi behöva er nu.  var det ända jag tänkte.

Alla dagar var jobbiga och långa och jag grät inte en tår när någon såg, stark! måste va stark!, för mammas skull!
Allting gick så sablans segt, hade inte riktigt fattat att han var död heller, bara väntade på att han skulle komma bankande på dörren "haha era jävlar ni skulle sett era miner, nu lurade jag er allt". men icke.. vi fick inte "begravning" förens lång tid efter, eftersom det vart så mycket problem. han kremerades iaf, och Per fixade en båt från hans jobb (militären) och vi åkte ut på havet hela familjen och hans släkt och nära vänner för att sprida hans aska. en bit utanför Munkedal, Gullmansfjorden om jag inte minns fel blev det där hade vi fått tillstånd att göra det, det var det som hade tagit sån lång tid att få det jäkla tillståndet om att få sprida hans aska. Angelica, Per, Johnny och Maria firade ner unan med askan i till havet och släppte sedan taget. då kom alla mina tårar. men i tystnad ställde mig bakom alla.. ingen kunde eller skulle se.    Fly like the eagle        .


Så jäkla jobbigt, ca. 3 månader efter Pompes självmord började jag fatta det ordentligt, att han aldrig mer skulle komma tillbaka.. mått dåligt som fan och gör det fortfarande bara att jag inte visar det. tror jag är oändligt stark men överskattar nog mig själv lid grann.  Ni har fått stå ut med mina sablans humörsvängningar. Fan ta dom jävla humörsvägningarna jag hatar dom. Försvinn! Men tack för att ni finns, när jag säger Ni så vet ni vilka Ni är. jag säger även tack till er som inte riktigt känner mig men som ändå funnits där, på något konstigt vis så har det känns sjukt stöttande. då äre mest 2 personer jag talar om, var av en har haft en riktigt riktigt svår tid nu och har fortfarande. Jag finns här på det sättet som du jämt funnits där för mig (:    Tack alla som finns där för mig, haha vet att jag kan vara en riktig plåga, tro mig jag vet. Tack för att ni står ut dom tiderna :D <3


Jag har inte vart vaken så länge men jag vaknade av att jag drömde, satt på ett tåg t Arvika haha åh tåget spårade ur as hemskt började brinna åh saker så kan inte somna om :O så skrev kollade runt åh slutade med att jag skrev "lid" blogg. (: för er som ohrkat läsa allting, bra jobbat för inte ens jag har ohrka läsa igenom det!      Näh nu ska jag testa sova igen. 






Over and Out. 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback